Who will save me from myself?
Nu ska ja klaga, så om ni inte vill att jag ska dra ner er, sluta läs!
Okej jag ska klaga en stund då..
Allt har varit så bra de senaste dagarna, funkat bra på jobbet, haft riktigt roligt faktiskt.
Men så igår kväll, var det som om allt bara ramla över mig.
Var så deppig och lessen igår, fattar inte riktigt varför men..
Kan det vara mörkret som håller på att dra ner mig i det stora svarta hålet?
Känns som om jag står och trampar på samma ställe och varje gång jag försöker ta mig ifrån min lilla nertrampade håla, så skiter de sig. Hur många gånger kan man kana ner i samma hål egentligen?
Eftersom jag är en av dom som är experter på att gräva ner allt jag inte vill tänka på och glömma bort sånt som gör ont, så funkar allt ganska bra till det är en liten bubbla med deppigheter som hittar upp till ytan.
Måste lära mig att ta tag i grejer, även sånt som är svårt. När man vet vad som måste göras, varför gör man det då inte?
Iofs är jag livrädd för att bli deprimerad, tror inte jag skulle överleva de engång till faktiskt.
Än idag kan jag faktiskt se dom som tar självmord som modiga, eftersom jag själv inte vågade. Men jag försöker verkligen se det som en feg utväg. För det är väl de, det är?
Inte så att jag skulle få för mig att göra nåt dumt idag, är ju inte deprimerad nu och har inga planer på att bli det heller. Men när jag var deprimerad så funkar jue inte hjärnan som den ska..
Tror iaf det är därför jag är livrädd för att må riktigt dåligt, tror det är en av orsakerna till att jag skjuter allt framför mig och tar tag i lite itaget lr ingenting.
Finns mycket man borde ta tag i, men vart ska man börja?
Ska sluta klaga nu, finns dom som har det så mycket värre. Får lite dåligt samvete när jag klagar över smågrejer..
Ne ska bli mer positiv nu, men man måste jue få ha sina deppardagar så länge de inte tar över dina happydagar =P
Pöss