Tv-program
Tjena!
Nu ni, nu tycker jag till..
Ni som inte tycker lika kan jue sluta läsa, för jag läser antagligen inte era bloggar.
Okej mina tankar, mina åsikter, ni behöver inte hålla med lr hålla med.
Min blogg och jag känner att jag vill skriva om de här.
Iaf jag såg ett tv-program om aborter, det var nåt par med som hade gjort en, så var det rfsu och nåt livets tjaffs som tyckte att aborter vad för jävligt.
De tyckte att om det fanns någon tjej där ute som ville göra abort så hade dom misslyckats, och jag håller fan tummarna för att dom misslyckas så in i helvete!
Vilka Puckon!
Iaf det var nån barnmorska/gynekolog med och sa att tjejer reagerar olika och allt det här. Hon tyckte iaf att sjukvården skulle kontakta tjejerna efter 3 månader för att se hur de mådde och så här.
Det är ju en stor omställning för kroppen och sånt.
För då skulle man kunna fånga upp tjejerna som är på väg in i deprission.
Jag tycker det skulle va en skitbra grej, då hade man nig sluppit 1 år av helvete typ!
Rfsu tyckte att det behövs inte alls, för många tjejer känner sig lättade och att säga att man mår dåligt av en abort, ja då kanske tjejer inte törs göra den.
Ursäkta men man ska må dåligt ibland, det är en del av livet.
Nej du gubbe lila amputera inte bort benet, du kommer må dåligt efteråt ha kvar det och dö du iställe.
Finns väl för sjutton gubbar ingen som tror att man kan ta bort ett ben och sen va som vanligt.
Så är det med en abort oxå om man inte tänkt igenom den riktigt ordentligt.
Visst det finns dom som känner sig lättade över den, men nånstans sörjer man nog ändå nåt som aldrig fanns. + att jag skriver om mina erfarenheter.
Rfsu tycker att de "få" tjejer som mår dåligt ja då får de kontakta sjukvården själva för de flesta känner sig ju lättade och varför dra upp det här för dom igen.
Jag skulle ha blivit skitglad om nån ringt upp mig för att komma på återbesök.
Man vill inte erkänna för sig själv liksom vad man gått igenom och aldrig att jag hade orkat att ringa själv.
Man vill liksom bara glömma och skjuta sig framför sig då.
Sen kommer allt på en och samma gång och världen rasar ihop för dig och du är nån du inte alls känner igen.
Man klänger sig fast vid det lilla man har, och ens riktigta kompisar kommer fram.
Jag tappa kontakten med otroligt många vänner för jag orkade inte bry mig, sen har vi dom som inte gav sig utan fortsatte ringa till mig när jag bara sucka sa ja och nej och aldrig ville träffa nån.
Jag ville sitta själv och gråta och bara försvinna.
Man kan säga att man liksom bara fanns, som en tapet i ett rum som ingen lägger märkte till.
Jag existerade, men jag fanns liksom inte..
bla bla
Iaf i programmet så var jue livets, vad det nu hette med och sa sin åsikt. (en gubbe, by the way)
ursäkta mig men när det gäller en abort skulle jag inte lyssna på nån gubbe, mer än pappan då.
Visst alla får ha sin åsikt, men varför i helvete försöka pracka på den på nån annan.
Kan man inte bara tycka olika utan att det är rätt eller fel?
Varför ska livets blaha blaha få bestämma över min framtid? över min kropp?
Kan inte deras grupp, träffas, diskutera, skriva på nåt papper om att aldrig göra abort, betala sin medlemsavgift och leva på sina liv.
Så kan "vår" grupp tycka att det är okej med abort och göra det om vi vill. Diskutera hur man ska göra på bästa sätt osv...
Varför ska vi pracka på våra åsikter på nån som inte vill höra dom?
Inte så att jag tycker att man ska använda abort som ett preventivmedel, men människan gör misstag!
Ska starta en grupp som heter "hela människan" det är onaturligt att amputera bort nåt, då är du inte hel längre och glasögon får man inte heller ha. Ja ser det som ett misslyckande om nån väljer att amputera bort nåt, man mår jue dåligt efter. Rädda benen och armarna! sug på den ni livets, vad det nu va...
pöss
Nu ni, nu tycker jag till..
Ni som inte tycker lika kan jue sluta läsa, för jag läser antagligen inte era bloggar.
Okej mina tankar, mina åsikter, ni behöver inte hålla med lr hålla med.
Min blogg och jag känner att jag vill skriva om de här.
Iaf jag såg ett tv-program om aborter, det var nåt par med som hade gjort en, så var det rfsu och nåt livets tjaffs som tyckte att aborter vad för jävligt.
De tyckte att om det fanns någon tjej där ute som ville göra abort så hade dom misslyckats, och jag håller fan tummarna för att dom misslyckas så in i helvete!
Vilka Puckon!
Iaf det var nån barnmorska/gynekolog med och sa att tjejer reagerar olika och allt det här. Hon tyckte iaf att sjukvården skulle kontakta tjejerna efter 3 månader för att se hur de mådde och så här.
Det är ju en stor omställning för kroppen och sånt.
För då skulle man kunna fånga upp tjejerna som är på väg in i deprission.
Jag tycker det skulle va en skitbra grej, då hade man nig sluppit 1 år av helvete typ!
Rfsu tyckte att det behövs inte alls, för många tjejer känner sig lättade och att säga att man mår dåligt av en abort, ja då kanske tjejer inte törs göra den.
Ursäkta men man ska må dåligt ibland, det är en del av livet.
Nej du gubbe lila amputera inte bort benet, du kommer må dåligt efteråt ha kvar det och dö du iställe.
Finns väl för sjutton gubbar ingen som tror att man kan ta bort ett ben och sen va som vanligt.
Så är det med en abort oxå om man inte tänkt igenom den riktigt ordentligt.
Visst det finns dom som känner sig lättade över den, men nånstans sörjer man nog ändå nåt som aldrig fanns. + att jag skriver om mina erfarenheter.
Rfsu tycker att de "få" tjejer som mår dåligt ja då får de kontakta sjukvården själva för de flesta känner sig ju lättade och varför dra upp det här för dom igen.
Jag skulle ha blivit skitglad om nån ringt upp mig för att komma på återbesök.
Man vill inte erkänna för sig själv liksom vad man gått igenom och aldrig att jag hade orkat att ringa själv.
Man vill liksom bara glömma och skjuta sig framför sig då.
Sen kommer allt på en och samma gång och världen rasar ihop för dig och du är nån du inte alls känner igen.
Man klänger sig fast vid det lilla man har, och ens riktigta kompisar kommer fram.
Jag tappa kontakten med otroligt många vänner för jag orkade inte bry mig, sen har vi dom som inte gav sig utan fortsatte ringa till mig när jag bara sucka sa ja och nej och aldrig ville träffa nån.
Jag ville sitta själv och gråta och bara försvinna.
Man kan säga att man liksom bara fanns, som en tapet i ett rum som ingen lägger märkte till.
Jag existerade, men jag fanns liksom inte..
bla bla
Iaf i programmet så var jue livets, vad det nu hette med och sa sin åsikt. (en gubbe, by the way)
ursäkta mig men när det gäller en abort skulle jag inte lyssna på nån gubbe, mer än pappan då.
Visst alla får ha sin åsikt, men varför i helvete försöka pracka på den på nån annan.
Kan man inte bara tycka olika utan att det är rätt eller fel?
Varför ska livets blaha blaha få bestämma över min framtid? över min kropp?
Kan inte deras grupp, träffas, diskutera, skriva på nåt papper om att aldrig göra abort, betala sin medlemsavgift och leva på sina liv.
Så kan "vår" grupp tycka att det är okej med abort och göra det om vi vill. Diskutera hur man ska göra på bästa sätt osv...
Varför ska vi pracka på våra åsikter på nån som inte vill höra dom?
Inte så att jag tycker att man ska använda abort som ett preventivmedel, men människan gör misstag!
Ska starta en grupp som heter "hela människan" det är onaturligt att amputera bort nåt, då är du inte hel längre och glasögon får man inte heller ha. Ja ser det som ett misslyckande om nån väljer att amputera bort nåt, man mår jue dåligt efter. Rädda benen och armarna! sug på den ni livets, vad det nu va...
pöss
