Jennys tankar

Hej hopp!

Så igår kollade jag på korten från farfars hus för första gången, annars har jag bara bläddrat förbi dom. Inte orkat titta på dom, klarar fortfarande inte av att åka radhusgatan, vill inte se att det bor nån i farfars hus.

Ska ta mig i kragen och åka den vägen nångång, precis efter att han dog åkte jag den vägen varje dag. Brukade stanna där och gå upp och sätta mig på deras altan.

  
Och dessa förbannade sjukhusbilder som man inte kan få bort ur huvvet, va med en kompis till akuten efter skolan en dag. Höll på att bryta ihop på parkeringen, fattar fortfarande inte hur satan jag klara av att gå på obduktionen så fort efter farfar..

Är så trött på att gråta och va lessen, har ju gått skitbra en tid nu, men känner att det blommar upp lite då och då nu igen..
Jobbigt att få frågor om farfar och Christer ibland, blir ofta snabba svar så man kan gå vidare..

Kan inte fatta att dagarna gått så fort, det känns som om det hände nyss liksom..
Att livet bara går vidare och man lever på som vanligt..

Ne detta halvåret ska bli ett halvår utan tårar, lr ja lessen måste man ju va ibland. Men inga nya tårar för andra grejer då iaf..

Ingen mer får dö nu!!