Jennys tankar

Så idag skippade jag skolan, vi hade ju urnsättning vid 1.
Skulle egentligen ha åkt in och varit med på den första föreläsningen, men jag kände att jag orkar fan inte.

Man måste vara lite ego ibland.
Shit vad jobbigt det var, där gick vi på rad och bar christer i en urna. Vad fel livet känns vid såna här tillfällen.
Är helt övertygad om att han satt och tittade ner på oss och tänkte men nu gör ni ju fel, vänta det här sättet är bättre =P.

Försöker verkligen se en mening i allt, men vad är grejen med det här?
Det var hans tur.. Vem fan i helvete bestämde det?
Jävla förbannade helvetes cancer!!

Vi fick iaf gå in och se det lilla altaret där urnan stod, så turades mamma och christers syster och barn om att bära urnan ner till graven. Ångrar att jag inte fick med kameran, för urnan var jättefin.

Känner att det har varit ganska okej ett tag nu, har varit så mycket i skolan, så tankarna har varit på annat håll.
Men poff så var allt tillbaka..



Pöss