Tjoflöjt jag lever, bara så ni vet.
Men mitt liv går i 120 nu, stressad och har svårt att slappna av känns det som. Så nervös :P.. Tänk efter en massa kämpande på kau är det nu bara 16 dagar kvar, 16 DAGAR! Jag kan inte förstå hur jag faktiskt fixat detta.
Känns som att snart kommer någon på mig och inser att jag inte kan ett smack.
Är allt fixat, alla papper iordning, har jag betalt allting, många många frågetecken. Jag har också fått mitt första sjuksköterske jobb i säffle kommun :). Blev erbjuden bättre betalt, bara dagtid och inge helger, så det var inge svårt val. Iofs så körde det ihop sig med barnvakter i sommar också så därför passar kommun jobb mycket bättre :).
Den 8 juni tar jag äntligen examen, kan säga att jag trodde aldrig jag skulle nå den dagen när jag gick i termin 1. Knappt så man tog sig igenom termin 1 tycker jag. Det har varit händelserika år, med många nya ansikten både patienter, studenter och blivande kollegor. Termin 1 började med att vi misste 2 familjemedlemmar, inte visste jag då att jag 1 år senare skulle få en ny familjemedlem :). Världens underbaraste lilla son <3. Sen har ju familjen utökats med fler än Vincent, Elektirkern klev jue in i våra liv och ett litet kusinbarn kom till världen och ännu ett är på gång. Världens bästa Matz klev in i mitt liv och vi föll för varandra pang bom, snart 1 år sen vi träffades nu :). Hoppas inte jag glömde någon nu :P..
Händelserika år har det varit, har en känsla av att jag kommer grina som en tok den 8:e, då 3 års känslor av slit och frustration äntligen släpper (tror det är först då jag kommer fatta att det är över :P).
Ska försöka hamna brevid M så kan vi gråta ihop, en känslig student till :P
Snart klar Syrra de ni :)
Pöss och kram
