....
Hej hopp!!
Vad händer här då..
Jo Vicent har haft namnsdag igen, han har jue 3 stycken i januari =P. Han tackar och bockar för alla grattis sms och meddelanden =). Ni är så söta som kommer ihåg.
Han har också varit på toaletten för första gången och gjort nummer 2, de e mammas stora kille de =).
Igår var det en hel del tårar, massa krångel, stress och annat + att jag sett på Den sköra tråden. Jag är så glad och tacksam för att min lilla son får vara frisk. När man ser de små barnen som är så sjuka och deras föräldrar så kan man inte mer än att fälla tårar. I detta program var det 2 små bebisar som dog och man fick följa familjen när de sa hej då och se lite från begravningen. Hur kan det bli så fel? små bebisar/barn ska inte dö.
Otroligt stark av dessa familjer att låta en kamera följa deras väg. Hur går man vidare efter nåt så tragiskt?
Idag så gjorde jag, mamma och elektrikern staden, ja plutt var jue också med. Vi letade soffor, så nu äntligen har jag beställt en som kanske kommer på tisdag =). Min snälla underbara mamma lånade ut pengar till mig, så ja kan få den soffan jag vill ha =). Min mamma är helt klart bäst!
Hon har ställt upp så mycket sen jag fick reda på att jag var gravid, vet inte hur ja ska kunna tacka henne för allt hon gör för mig och Vincent.
Hela min familj ställde upp otroligt mycke för mig under hela min graviditet, eftersom jag var och fortfarande är själv med allt.
Systeryster som jag alltid ringde och gråt, som kollade upp saker följde med på ultraljud, var med på förlossningen och alltid finns här för Vincent. Pappa och broder som satt med mig när värkarna var som värst innan de skjutsade in mig till förlossningen. Alla promenader broder och jag gick under graviditeten, sakta sakta gick de och spyhögar lämnade jag var 30:e meter ungefär..
Mamma som satt i väntrummet på förlossningen hela tiden, körde fram och tillbaka, fixade mat till mina medhjälpare.
Alla underbara vänner som stått ut med mitt ältande, som fikat och skratta med mig. Som skickat uppmuntrande sms, som bara finns här på nåt sätt för mig. Mina underbara killkompisar som har funnits för mig både genom glada, ledsna sorgsna stunder.
Magnus som satt och stöttatde mig när farfar gått bort när jag var så förbannad och ledsen på de förbannade sjukhuset. Klockan var 4 på morgon, men han gick upp och satt med mig i telefonen. Han har fått en hel del tårar från min sida de senaste åren, en hel del skratt också =).
Underbara Malin som ville vara med på förlossningen och sen tackade ja till att vara den ena av Vincents 2 gudmödrar. Alla fikastunder, alla skratt, alla fina sms, önskar jag kunde ta bort allt det onda i din kropp. Så som du ställer upp för allt och alla så borde du inte ens kunna få ett blåmärke om det skulle vara nån rättvisa här i världen.
Blir helt tårögd när jag tänker på alla mina fina vänner och familj, hur skulle man klara sig utan er? Världen skulle vara en mycket sämre plats utan er. Menar även er som jag inte nämnt med namn i detta inlägg, ta åt er, för som sagt jag känner bara fina människor =)
Funderar på att göra inlägg åt er var och en, man ska jue tala om för alla vad man tycker, tänker, känner för dem innan det är försent.
Är otroligt tacksam för allt, även om jag kanske inte alltid visar de, har tid för er.
Ne nu får jag sluta, mina hormoner är på språng jämt, tårar hit tårar dit =)..
Blir Johan Falk nu
Pöss och kram på er allihopa!
Vad händer här då..
Jo Vicent har haft namnsdag igen, han har jue 3 stycken i januari =P. Han tackar och bockar för alla grattis sms och meddelanden =). Ni är så söta som kommer ihåg.
Han har också varit på toaletten för första gången och gjort nummer 2, de e mammas stora kille de =).
Igår var det en hel del tårar, massa krångel, stress och annat + att jag sett på Den sköra tråden. Jag är så glad och tacksam för att min lilla son får vara frisk. När man ser de små barnen som är så sjuka och deras föräldrar så kan man inte mer än att fälla tårar. I detta program var det 2 små bebisar som dog och man fick följa familjen när de sa hej då och se lite från begravningen. Hur kan det bli så fel? små bebisar/barn ska inte dö.
Otroligt stark av dessa familjer att låta en kamera följa deras väg. Hur går man vidare efter nåt så tragiskt?
Idag så gjorde jag, mamma och elektrikern staden, ja plutt var jue också med. Vi letade soffor, så nu äntligen har jag beställt en som kanske kommer på tisdag =). Min snälla underbara mamma lånade ut pengar till mig, så ja kan få den soffan jag vill ha =). Min mamma är helt klart bäst!
Hon har ställt upp så mycket sen jag fick reda på att jag var gravid, vet inte hur ja ska kunna tacka henne för allt hon gör för mig och Vincent.
Hela min familj ställde upp otroligt mycke för mig under hela min graviditet, eftersom jag var och fortfarande är själv med allt.
Systeryster som jag alltid ringde och gråt, som kollade upp saker följde med på ultraljud, var med på förlossningen och alltid finns här för Vincent. Pappa och broder som satt med mig när värkarna var som värst innan de skjutsade in mig till förlossningen. Alla promenader broder och jag gick under graviditeten, sakta sakta gick de och spyhögar lämnade jag var 30:e meter ungefär..
Mamma som satt i väntrummet på förlossningen hela tiden, körde fram och tillbaka, fixade mat till mina medhjälpare.
Alla underbara vänner som stått ut med mitt ältande, som fikat och skratta med mig. Som skickat uppmuntrande sms, som bara finns här på nåt sätt för mig. Mina underbara killkompisar som har funnits för mig både genom glada, ledsna sorgsna stunder.
Magnus som satt och stöttatde mig när farfar gått bort när jag var så förbannad och ledsen på de förbannade sjukhuset. Klockan var 4 på morgon, men han gick upp och satt med mig i telefonen. Han har fått en hel del tårar från min sida de senaste åren, en hel del skratt också =).
Underbara Malin som ville vara med på förlossningen och sen tackade ja till att vara den ena av Vincents 2 gudmödrar. Alla fikastunder, alla skratt, alla fina sms, önskar jag kunde ta bort allt det onda i din kropp. Så som du ställer upp för allt och alla så borde du inte ens kunna få ett blåmärke om det skulle vara nån rättvisa här i världen.
Blir helt tårögd när jag tänker på alla mina fina vänner och familj, hur skulle man klara sig utan er? Världen skulle vara en mycket sämre plats utan er. Menar även er som jag inte nämnt med namn i detta inlägg, ta åt er, för som sagt jag känner bara fina människor =)
Funderar på att göra inlägg åt er var och en, man ska jue tala om för alla vad man tycker, tänker, känner för dem innan det är försent.
Är otroligt tacksam för allt, även om jag kanske inte alltid visar de, har tid för er.
Ne nu får jag sluta, mina hormoner är på språng jämt, tårar hit tårar dit =)..
Blir Johan Falk nu
Pöss och kram på er allihopa!
