Vet ni att när man blir gravid så är det som allt vett försvinner ur människor omkring en. Det diskuteras om min kropp hit och dit på ett sätt som aldrig någonsin hade varit accepterat annars. Människor tar sig rättigheter att ha en åsikt om min kropp, min kropp som dessutom fungerar precis som den ska och är fantastiskt på alla sätt och vis.
Det ska jämföras, kommenteras, ibland inte till mig utan nu är det som det är accepterat att diskutera min kropp men någon annan fast jag är på plats. Det kan frågas om viktuppgång och vikt något som aldrig personen ifråga skulle ställa till mig om jag inte var gravid.
Fast den gången du tillåts av samhället att vara tjock och ha mage är väl när du just när du är gravid och då måste det pratas om storlek, hade jag haft min mage och inte varit gravid hade ingen diskuterat min kropp med mig eller framför mig med någon annan. Visst det hade viskats bakom min rygg om hur lat jag är, ohygienisk, onyttig nåt som också tydligen är helt accepterat???
Blir så jävla irriterad och less.
Nästa jävla tjockisskämt eller åsikt om min kropp ska jag försöka hugga tillbaka. Är du säker på att det inte är 2? Då ska kontra med är du säker på att du inte väger 10 kilo för mycket?
När nån säger att jag är stor ska jag nypa tag i deras mage och fråga detsamma.
Säger någon tjockis kan väl jag kontra med något negativ om deras kropp, glasögon, ålder, hårighet, stor näsa, jajjemän ja tänker sjunka till deras nivå så de vaknar upp och kanske kanske reflekterar över va fasiken de precis sa.
Suck och stön från en som tänker fortsätta vara den bitch jag är, som de sa i Ack Värmland.
