Pladder
Tjoho!
Idag har jag haft mitt första seminarium, nervös som satan.. Men det gick bra :P.. Känns mer som om det drog ut på tiden och hon hann inte gå igenom betygen med oss en och en, så hon sa det gick ju bra detta hörrni :P.
Godkänd blev man iaf..
Praktikplatsen är verkligen underbar, så fina människor som jobbar där, hur trevliga som helst! De umgås privat också och det tycker jag märks, de är så goa och roliga mot varandra :).
idag innan seminariet så samlade handledare P oss och vi pratade massor om vad vi tyckte hur vi kände osv. Vi pratade om mycket och vi kom in på döden. Vi vet jue att vi kommer att möta det nångång, det är en del av yrket liksom.
Vi kom in på om vi hade sett någon död människa och om vi hade sett nån dö osv.. Ja sa att jag hade varit med om båda men att jag aldrig varit med och gjort iordning nån som dött.
Ja sa också att jag försökte läsa rutinerna för hur de gör men ja klara inte de för jag höll på att börja grina. Sa att jag vill bara springa om jag vet att nån ligger död i ett rum och jag vill absolut inte stänga dörren och bli instängd där.
P frågade vad jag var rädd för och om det hade hänt nåt?
Ja sa att jag inte orkade prata om de och tårarna rann.. Vad jag vet har det inte hänt nåt..
Vet inte varför men jag är skitkänslig för allt nu och kan knappt prata om farfar utan att grina, känns som om det börjar komma ikapp en igen..
Har grina 2 gånger på praktiken nu, lr grina och grina, men tårarna börjar rinna liksom, inte så att jag sitter och nöbölar.
Andra gången var när jag H och S satt och prata om att vi aldrig har tid för våra barn och vilket dåligt samvete vi har och att det är så svårt att få tid över. Allt man göt plockar de få timmarna man har med barnen, gå ut med sopor, diska, dammsuga, tvätta, handla, bara att ta en dusch. Allt tar tid, tid som man egentligen inte har..
Ja sa att det känns i hjärtat när man tvingas lämna bort honom och att man får nalla på timmarna av "hans tid", då kom tårarna igen..
Tror det börjar bli lite mycket igen och att jag har en hel del som borde bearbetas, kommer liksom när det börjar bli för mycket stress för mig.. Poff så kommer alla känslor till ytan, rädsla, ledsenhet, förbannad mm..
Ne nu ska jag njuta va filmen på tv, börjar sent imorgon så man får jue passa på :P.
Kram kram
Idag har jag haft mitt första seminarium, nervös som satan.. Men det gick bra :P.. Känns mer som om det drog ut på tiden och hon hann inte gå igenom betygen med oss en och en, så hon sa det gick ju bra detta hörrni :P.
Godkänd blev man iaf..
Praktikplatsen är verkligen underbar, så fina människor som jobbar där, hur trevliga som helst! De umgås privat också och det tycker jag märks, de är så goa och roliga mot varandra :).
idag innan seminariet så samlade handledare P oss och vi pratade massor om vad vi tyckte hur vi kände osv. Vi pratade om mycket och vi kom in på döden. Vi vet jue att vi kommer att möta det nångång, det är en del av yrket liksom.
Vi kom in på om vi hade sett någon död människa och om vi hade sett nån dö osv.. Ja sa att jag hade varit med om båda men att jag aldrig varit med och gjort iordning nån som dött.
Ja sa också att jag försökte läsa rutinerna för hur de gör men ja klara inte de för jag höll på att börja grina. Sa att jag vill bara springa om jag vet att nån ligger död i ett rum och jag vill absolut inte stänga dörren och bli instängd där.
P frågade vad jag var rädd för och om det hade hänt nåt?
Ja sa att jag inte orkade prata om de och tårarna rann.. Vad jag vet har det inte hänt nåt..
Vet inte varför men jag är skitkänslig för allt nu och kan knappt prata om farfar utan att grina, känns som om det börjar komma ikapp en igen..
Har grina 2 gånger på praktiken nu, lr grina och grina, men tårarna börjar rinna liksom, inte så att jag sitter och nöbölar.
Andra gången var när jag H och S satt och prata om att vi aldrig har tid för våra barn och vilket dåligt samvete vi har och att det är så svårt att få tid över. Allt man göt plockar de få timmarna man har med barnen, gå ut med sopor, diska, dammsuga, tvätta, handla, bara att ta en dusch. Allt tar tid, tid som man egentligen inte har..
Ja sa att det känns i hjärtat när man tvingas lämna bort honom och att man får nalla på timmarna av "hans tid", då kom tårarna igen..
Tror det börjar bli lite mycket igen och att jag har en hel del som borde bearbetas, kommer liksom när det börjar bli för mycket stress för mig.. Poff så kommer alla känslor till ytan, rädsla, ledsenhet, förbannad mm..
Ne nu ska jag njuta va filmen på tv, börjar sent imorgon så man får jue passa på :P.
Kram kram
