Jennys tankar

1 sekund

Publicerad 2008-01-13 22:17:11 i Allmänt,

tjo!

1 Sekund är allt som behövs för att förändra livet på nån.
På en sekund kan ditt liv rasa helt totalt eller resa sig över oanade höjder.



Egentligen ska man väl inte vara så ärlig och skriva allt i en blogg, men jag vet inte vart jag ska ta vägen med mina tankar. Får inte ihop orden när jag pratar med nån heller.


Jag jobbar ju med äldre ett jätteroligt jobb, jag gillar det verkligen.
Men livet är så jävla orättvist ibland, jag har gammla tanter och farbröder som inte vill något hellre än att dö. De uppskattar inte alls att de får vakna upp en dag till. Samtidigt ligger det massa unga människor och kämpar för sina liv, så jävla orättvist!

Alla sjukdomar är väl hemska, men jag verkligen hatar cancer!
Att denna sjukdom kan styra och förändra livet så snabbt.

Min farmor hade cancer, men jag ska nog vara glad över att jag var så ung då. Jag kommer inte ihåg allt det hemska, tror vi levde ganska skyddade från de.

Jag skulle vilja vara stark som min syster, hon fixar allt här och dolar. Jag fattar inte hur hon orkar. Jag håller på att bryta ihop så fort jag blir ensam eller ens hörd "fel" ord. Jag skulle vilja vara starkare, visst jag fixar här hemma, hämtar ved, städar. Men sånt är inget jobbigt, det är sånt jag klarar. Josefin lägger all sin enegri på det andra som jag springer ifrån, och inte ens vet hur jag ska ta tag i.

Man måste glömma sig själv ochg sätta allt den hemska i en cirkel utanför.
Men hur gör hon?
Min syster är bäst, men samtidigt är jag livrädd för att hon ska glömma sig själv och sina känslor. Allt kommer ju som sagt tillbaka.

Jag känner att mina känslor sen för bara bubblar upp, när farmor och mormor dog gråt jag den dagen och lite på begravningen. Men den dagen farmor dog, gick jag ut bara för att slippa vara hemma. När mormor dog började jag skolan dagen efter och allt var som vanligt igen.

Måste lära mig att saker oh ting måste få ta tid, särskillt känslor.
Allt bubblar hej vilt i min kropp nu + allt det nya nu oxå.


Igår åkte jag hem till Magnus bara för att få komma bort från allt, det var jätteskönt att för några timmar bara glömma allt och få skratta och skvallra.

Mathias är för gullig, tur att han envisas med att krama på en och sånt, även om jag absolut inte visar att jag vill ha en kram eller någon som tar i mig, var det jätteskönt att få en kram och att han satt där brevid liksom.

Magnus är helt underbar att prata med, även om jag tycker att det är skitjobbigt nu. Han är så klok och vis och lyssnar jättebra!
Vet inte vad jag skulle göra utan han.

Fick en present av magnus pappa oxå, vilken snäll far han har!
Ska lägga upp kort på det nån dag.



Alla min dr philar är helt underbara nu, som de alltid är!

MIn syster är stöttepelar i familjen för tillfället, min mamma har tur som har henne!

Jag tror inte man inser hur skört livet är och hur snabbt allt kan ändras.
Kan man nånsin vara förbered på detta?



Pöss på er!

Kommentarer

Postat av: ANNIKA

Publicerad 2008-01-13 23:14:45

Ååhhh gumman!!! hon har tur som har DIG också. kramizar

Postat av: Malin

Publicerad 2008-01-13 23:15:01

Jag håller med, livet är verkligen orättvist! om de kunde se längre än till sig själva någon gång, men du vet hur det är! Kram på dig!

Postat av: Malin

Publicerad 2008-01-14 15:43:49

pensionärerna är som de är alltså, menade jag här ovan.... Sorg tar nog människor så olika, och man agerar på olika sätt.. Tänk på det nu, att känslor, FÅR synas, och känslor FÅR ta tid....

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jenny

Årgång 1982, är som vin och blir bara bättre och bättre med åldern :). Är mamma till Vincent och har efter lite letande hittat och förlovat mig med mannen i mitt liv. Jobbar som sjuksköterska i hemsjukvården sedan Juni 2012 och trivs jättebra med de. 2015 kom lillebror Noah till världen och familjen känns nu komplett.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela